Förlagets text om boken:  

»Jag tror att jag är rädd för livet, så som det har givits mig, erbjudits mig. För jag har alltid en känsla av att jag inte har något val. Att jag är tvungen att följa andra människor, världen. Tidens gång. Det är som en tillintetgörelse att veta det.» Året är 1979. Tolvåriga Alya bor i Alger. Hon för dagbok, om familjen, om rädslan för en kommande katastrof, om saknaden efter Sami, hennes vän och syskonsjäl som oförklarligt är försvunnen. Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För»Det finns partier i boken som jag tror är det vackraste Bouraoui har skrivit … Det är växlingen mellan bild och reflektion, hägring och sanning, som gör den här romanen så mäktig. … Maria Björkman har, som alltid, översatt så att Bouraouis prosa står fram i all sin självlysande stillhet. Ett fint sätt att göra rättvisa åt denna hjärtslitande roman om undergång och saknad, ande och bokstav.» »Läs och låt dig förföras av de smeksamma orden.» »Stilen kanske bäst kan liknas vid realistisk magi. Oavsett epitet är Bouraouis förmåga en nåd som få författare ens kan drömma om.» »Det är dock ingen enkel frälsningslära vi får, utan en vansklig väg genom själens dunkla natt till någonting att tro på. Ett kärlekens möjliga slott, byggt av ord. Mycket vackert.» »Först när jag läser riktigt långsamt, några sidor i taget, kan jag fullt ut uppleva textens kvaliteter, de som gör att Bouraoui i dag räknas till en av Frankrikes mest betydande författare: den språkliga precisionen, den djuplodande ambitionen och framförallt, det kompromisslösa allvaret som bjuder in läsaren att ta livet på största allvar.» Det finns icke en bok icke en! av den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui som jag inte rekommenderar. »Det finns en oerhörd skönhet och kraft och tjusning i Bouraouis tankeflödande spräk, där tankarna som alltid är rotade i erfarenheten, livet, känslomässigt färgade, ett levande tänkande bara griper in i och hakar på varandra, tankar som ständigt övergår i andra tankar, aldrig sinar, en malström, och den röda tråden kommer liksom helt naturligt » Ord&Bild OmVärlden Göteborgs-PostenDagens NyheterExpressenNorranSvenska Dagbladet Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.

Utgivande förlag: Elisabeth Grate Bokförlag